Där Dacke gick (och gömde sig)

Nej, detta är egentligen ingen utställning om personen och frihetskämpen Nils Dacke. Men det är en utställning av foton tagna i Gullabo-trakten där Dacke för 500 år sedan levde, vandrade och sedan tillslut försökte gömma sig undan övermakten, det vill säga Gustav Vasas trupper.

Fotona i denna jordkällare, som jag för dagen kallar ”Dackes grotta”, är samtliga tagna i juni 2025. Alla motiv kommer från området kring Gullabo. Genom bilderna vill jag fånga något av den mystik och skönhet som dessa småländska skogar fortfarande bär på.

Titta noga. I vissa bilder skymtar kanske Dacke själv. Eller är det bara jag?

Utställning på musikfestivalen Folk från skogen, Gullabo, 28 juni 2025

Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist

Back-Antes stuga (Hästmahult)

Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist

Emils murar (Hästmahultatorpen)

Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist

Där Dacke bodde (Flaken)

Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist

Hästar (Skruvemåla)

Foto Johan Blomqvist
Foto Johan Blomqvist

Dackes grotta (Hästmahult)

Utställning Där Dacke gick (och gömde sig) - Folk från skogen 29 juni 2025 - Foto Johan Blomqvist
Utställning Där Dacke gick (och gömde sig) - Folk från skogen 29 juni 2025 - Foto Johan Blomqvist
Utställning Där Dacke gick (och gömde sig) - Folk från skogen 29 juni 2025 - Foto Johan Blomqvist

Bilder från utställningen.

AI-skiss Nils Dacke

Vem var Nils Dacke?

Nils Dacke var en småländsk bonde som i mitten av 1500-talet ledde det största folkliga upproret mot Gustav Vasa, den så kallade Dackefejden. Upproret handlade om höga skatter, centralmaktens övergrepp och kampen för lokal frihet. Dacke blev en symbol för motstånd och självständighet.

Han levde sina sista månader på flykt i dessa trakter, och det var här – i skogarna runt Gullabo – som han till slut blev ertappad och dödad av Gustav Vasas män.

Vem är Johan Blomqvist?

Jag fotograferar platser jag känner något för. Ofta oexploaterade, förbisedda miljöer i glesbygden som sällan – eller aldrig – får stå i strålkastarljus. Det är platser med stillhet och själ. Platser som bär på en oberättad historia, som väntar på att bli sedd.